Rödkulla är en svensk lantrasko som förr var vanlig i Dalarna och angränsande landskap, Stockholms skärgård och Bohuslän. Men på 1970-talet fanns endast 23 djur kvar, en enda besättning belägen i Svärdsjö. Sveriges Rödkulleförening bildades 1984 och för att rädda rasen beslöt man att importera några östnorska rödkullor, som anses identiska med de svenska. År 2011 fanns det ca 1200 hondjur i Sverige, men rasen är fortfarande utrotningshotad. 

På Grinda finns korna Kråsa-Lisa, Flisan och Lisskulla. Kalvar föds i mars/april varje år och de går tillsammans med korna till hösten. I kalvningstider står korna inne i lagården hela tiden, annars får de under vintern gå ut på dagen - så länge marken inte är för blöt och lerig - och från åtminstone maj till november går de ute dygnet runt.   

Rödkullan är från början en mjölkras, men numera säger man kombinerad mjölk- och köttras och det är precis vad mina kor är. Här går kalven med kon från den föds till den är 6-8 månader. Jag tjuvar lite mjölk emellanåt, om det finns till övers, och när kalven skiljs från kon skippar jag köpemjölk för ett tag, innan det är dags att sina kon inför nästa kalv. 

Rödkullor är hornlösa från födseln och kulliga, dvs de har en kulle uppe på huvudet. Storleken varierar mycket, vuxna kor har en levandevikt på 350-600 kg, mina är av den tyngre varianten. De är livliga och busiga men har ett gott lynne. Mycket trevliga kor som är exemplariska mödrar och bra betesdjur.